NÄR SAKNADEN ÄR DET ENDA SOM FINNS KVAR
I första hand betalas begravningen alltid av dödsboet, det vill säga från de tillgångar som den döde lämnat efter sig. Finns det inga tillgångar bistår kommunen dödsboet så att begravningen kan fullgöras inom ramen för vedertagna traditioner oavsett den dödes ursprung eller livsåskådning. Det innebär att alla som är folkbokförda i Sverige har råd med en värdig begravning inom landets gränser.

RÄTTEN TILL EN VÄRDIG BEGRAVNING ÄR INSKRIVEN I LAGEN
Hur kommunen skall förhålla sig till den döde och de anhöriga regleras i Hälso- och sjukvårdslagen. Lagen är ofta vägledande vid bedömningen av vad som kan anses vara skäliga kostnader men tillämpningen varierar från kommun till kommun. Generellt kan man säga att både lagtexten och kommunernas tillämpning som regel ger utrymme för en värdig begravning, oavsett den dödes trosuppfattning eller kyrkliga tillhörighet.

BEGRAVNING AV ETT MINDERÅRIGT BARN
I en förälders försörjningsskyldighet ligger även ansvaret att efter förmåga stå för kostnaderna för ett barns begravning. Bistånd för begravning av minderårigt barn eller ofullgånget foster prövas därför inte med utgångspunkt från dödsboet efter barnet, utan från vårdnadshavarens ekonomiska situation.

BETALA INGA RÄKNINGAR
Socialförvaltningen utreder biståndsbehovet utifrån den dödes tillgångar vid dödstillfället. Därför är det viktigt att inte använda dödsboets tillgångar till att betala räkningar innan utredningen är klar. Begravningskostnaderna är så kallade prioriterade kostnader, det vill säga kostnader före alla kostnader, som till exempel vårdavgifter, hyra, el och telefon.